Man får många skratt som hundägare men dessvärre får man många tårar och gråa hår. Man gör otroligt mycket fel, men man gör väldigt mycket rätt - i alla fall för tillfället. När man får mer kunskap kanske man inser att det man tror på i dagens läge är rena idiotin, men skit samma.
Jag brukar vara rätt så säker på hur jag har min hundhållning, jag vet min plats i samhället som hundägare samt ungdom och allt jag gör är oavsett vad alltid fel. Men ibland så kan ju faktiskt min översyn på hundarna brista och det var nära på att det faktiskt hände . .
Jag brukar vara rätt så säker på hur jag har min hundhållning, jag vet min plats i samhället som hundägare samt ungdom och allt jag gör är oavsett vad alltid fel. Men ibland så kan ju faktiskt min översyn på hundarna brista och det var nära på att det faktiskt hände . .
Här kommer du inte in.
De två senaste dagarna tog Jack på största allvar, huset var hotat men av vad visste hon inte. Dock behövde hon skydda det fast de dumma människorna förstod inte.
Konstapel Jack hade intagit sin position på övervåningen vid panorama-fönstret (en vägg som är ett fönster) och tittade stolt ut över hennes gata. Igår märkte hon att massa skumma monster hade poppat upp i grannarnas gräsmattor och träd. Det var monster överallt, förutom på Jack's tomt. Hon var så duktig på att vakta så att inga vågade sig in på hennes territorium.
Där, plötsligt såg hon något som hon spände sina vaksamma ögon i. En mörk skugga strök sig över gatan, sakta närmade den sig likt Jack's ragg var den väldigt diskret men man anade närvaron av den. Det lurades i buskarna och gestalter invaderade runt om i grannskapet. De skumma varelserna strök sig runt husen och hotet steg. Nu fick det vara nog tänkte hon.
Jack springer ned för trappan och laddar på med fullragg, öppnar ytterdörren och ställer sig på trappan och morrar, skäller och varnar att här, här kommer man FAN INTE IN.
Konstapel Jack hade intagit sin position på övervåningen vid panorama-fönstret (en vägg som är ett fönster) och tittade stolt ut över hennes gata. Igår märkte hon att massa skumma monster hade poppat upp i grannarnas gräsmattor och träd. Det var monster överallt, förutom på Jack's tomt. Hon var så duktig på att vakta så att inga vågade sig in på hennes territorium.
Där, plötsligt såg hon något som hon spände sina vaksamma ögon i. En mörk skugga strök sig över gatan, sakta närmade den sig likt Jack's ragg var den väldigt diskret men man anade närvaron av den. Det lurades i buskarna och gestalter invaderade runt om i grannskapet. De skumma varelserna strök sig runt husen och hotet steg. Nu fick det vara nog tänkte hon.
Jack springer ned för trappan och laddar på med fullragg, öppnar ytterdörren och ställer sig på trappan och morrar, skäller och varnar att här, här kommer man FAN INTE IN.
. . .
Nu var ju jag inte beredd på att den lilla damen skulle öppna ytterdörren, utan jag satt framför datorn och hörde hur det började skälla utanför dörren, givetvis kallade jag in henne och stängde dörren. Men tänk om jag inte hade reagera. Nu tror jag inte att hon hade gjort så mycket mer än att stå på trappan och verka tuff, för hon är inne i spökåldern och ska låta mer än vad hon egentligen är. MEN tänk om det hade varit barn på trappan då . . Jack hade nog bara skällt och sprungit in. Eller sakta försökt gå fram till hotet, men jag tror verkligen inte att hon hade svarat med bett.
Att vara hundägare och vara på tårna jämt för att se till att inget händer är nästan omöjligt, men man kan förhindra att det mesta händer. Men om något skulle hända, vad gör man då? Nu har något aldrig hänt med mina hundar, förutom att Bizou har travat fram till en annan okänd människa.
Det hände en incident där en schäfertik bet en man helt oprovocerat, ägaren till hunden gjorde inget då det hände. Hon har heller inte bett om ursäkt eller hört av sig till mannen efter bettet.
Jag skulle skämmas ihjäl och fjäska som fan och be om ursäkt från botten av alla mina år. För sådant är verkligen inte okej, men när det väl händer. Vad gör man då, efteråt?
Är man stark nog att avliva sin hund?
Kan man analysera hela scenariot och komma fram till orsaken varför hunden attackerade? Och om det inte finns en orsak?
För i teorin är det otroligt lätt att säga vad man ska göra, men gör man verkligen det? Är hunden en fara för samhället och mår verkligen inte bra så är det nog lättare inse att hunden kanske borde få somna in.
Men har hunden bitit EN människa, bara så där. Vad gör man då?
Själv skulle jag nog aldrig kunna döma hunden, oavsett om det sker oprovocerat eller om det var provokation. Just på grund utav att det är mitt ansvar som hundägare att mina hundar inte gör något. Och skulle jag brista på en sådan allvarlig punkt så . . ah. Det skulle kännas otroligt jobbigt.
Men skulle man ta bort hunden?
Jag skulle nog tänka på vad jag ska använda hunden till, kan jag ha denne i en situation med människor igen, ,är jag i behov utav att ha hunden vid människor, är munkorg ett alternativ, lära den att gå bort osv.
Men mer vet jag inte..
Att vara hundägare och vara på tårna jämt för att se till att inget händer är nästan omöjligt, men man kan förhindra att det mesta händer. Men om något skulle hända, vad gör man då? Nu har något aldrig hänt med mina hundar, förutom att Bizou har travat fram till en annan okänd människa.
Det hände en incident där en schäfertik bet en man helt oprovocerat, ägaren till hunden gjorde inget då det hände. Hon har heller inte bett om ursäkt eller hört av sig till mannen efter bettet.
Jag skulle skämmas ihjäl och fjäska som fan och be om ursäkt från botten av alla mina år. För sådant är verkligen inte okej, men när det väl händer. Vad gör man då, efteråt?
Är man stark nog att avliva sin hund?
Kan man analysera hela scenariot och komma fram till orsaken varför hunden attackerade? Och om det inte finns en orsak?
För i teorin är det otroligt lätt att säga vad man ska göra, men gör man verkligen det? Är hunden en fara för samhället och mår verkligen inte bra så är det nog lättare inse att hunden kanske borde få somna in.
Men har hunden bitit EN människa, bara så där. Vad gör man då?
Själv skulle jag nog aldrig kunna döma hunden, oavsett om det sker oprovocerat eller om det var provokation. Just på grund utav att det är mitt ansvar som hundägare att mina hundar inte gör något. Och skulle jag brista på en sådan allvarlig punkt så . . ah. Det skulle kännas otroligt jobbigt.
Men skulle man ta bort hunden?
Jag skulle nog tänka på vad jag ska använda hunden till, kan jag ha denne i en situation med människor igen, ,är jag i behov utav att ha hunden vid människor, är munkorg ett alternativ, lära den att gå bort osv.
Men mer vet jag inte..