Det värsta är den långa väntan och ovissheten. Att vara med långt innan är kul och har klart sina fördelar men det är en lång väntan. Vet inte om ni har förstått det än, så jag skriver det igen;
Lång. Väntan.
Man väntar på löpet som kan dyka upp närsomhelst. Sedan på parningen; kommer tiken gilla hanen och kommer hanen vilja para tiken? Tänk om det inte blir en lyckad parning?
Många frågor finns.
Men att vänta i ca 65 dagar; först på att det ska bli valpar men sen också på att det ska finnas en valp till mig. Och inte veta det för ens valparna föds är väldigt hemskt, faktiskt.
Att vara ovetande och vänta men också veta att det är många som är intresserade av kullen, och vänta och därmed vänta lite till - är olidligt. Att vara osäker på om det faktiskt kommer födas tillräckligt med tikar, när det är tryck på tikar ur en kombination, är jobbigt. Speciellt när man bara vill ha tik.
Och sedan inse - att man kanske måste titta runt hos andra. Kolla upp fler uppfödare och deras kombinationer, gå långt bak i avelsdata och hela alltet. Känns bara så otroligt tråkigt, för inget annat är intressant när man väl har hittat rätt.
Jag har väntat sedan i somras, och det är många månader kvar. Men idag fick jag veta att jag väljer som nummer två, och lyckan är obeskrivlig. Och jag känner att när man väl har fått den bekräftelsen, kan man faktiskt yttra några ord om det här till verkligheten.
Förhoppningsvis kommer två bli tre.