Hon har tappat fyra tänder förra veckan och på torsdag blir hon 4 hela månader! Tiden går så otroligt fort och jag har börjat träna på sitt-ligg-stå kombination inför fjärren sedan med fokus på frusna bakben. Det går super, men mer än så tränar vi inte. Nu har vi alla SEMESTER!
Hundarna lever livet som gårdshundar där de aldrig behöver ha koppel! iofs har jag lina i flytvästen på den lilla när hon simmar i havet men men ;)
Hon har tappat fyra tänder förra veckan och på torsdag blir hon 4 hela månader! Tiden går så otroligt fort och jag har börjat träna på sitt-ligg-stå kombination inför fjärren sedan med fokus på frusna bakben. Det går super, men mer än så tränar vi inte. Nu har vi alla SEMESTER!
2 Kommentarer
Vad trevligt att flera frågade vad DP var, jag hade skrivit fel!
Själv så menade jag SP = Springpole. Springpole är ett träningssätt, man har en kamptrasa eller leksak, fast på ett snöre som sitter fast i en fjäder. Antingen har man en ställning som man sätter fast leksak+fjäder i eller om man har ett träd eller liknande. Det går ut på att leksaken skall vara en liten bit över backen och hunden skall kampa med leksaken, ståendes på bakbenen, rycka och tillkämpadra och där med bygga rygg+bak-muskler. Det är enkelt och kul för hundarna, givetvis så arbetar valpen inte så mycket, därav snöret som händer. Det är mer så att hon får kampa och dra lite på marknivå. Men det händer ju att hon drar i byxorna som händer där och drar lite, dock är de också väldigt lågt ner så det är ingen påfrestning för henne! :) Tiden går så otroligt fort! Den lilla växer och är idag, 13 veckor. I måndags var vi hos veterinären för spruta och hon vägde 12,45 kg. Och har då på 7 dagar gått upp ett helt kilo. Om någon månad kommer hon vara i snarlik storlek med Bizou :O I helgen så byggde jag en dp, av en gammal gungställning. Tog bara en fjäder av pappa och drog ihop allt. Dock är den lilla inte färdigväxt än så den är inte helt klar. Så jag satte ett långt snöre för Akki att dra i. Men den fyllde sin funktion i alla fall och hon var inte seg på att testa! Nedrakad Samojed! Bizou är nu nedrakad, dock så har det hunnit växa ut ca. 3 cm. Är han vacker nu? Nej. Men han mår mycket bättre och klarar av hettan på ett helt annat sätt, det är en ny hund med mer energi nu! Som om det vore vinter igen. Och NU börjar han acceptera den lilla mer. Tidigare har han varit otroligt butter och grinig gentemot Akki. Men nu vill han leka med henne och börjar kunna ligga nära henne utan att bli äcklad. Idag delade han även ett stort ben med henne (!!)
Vilket är ett stort framsteg för honom då han har varit och är fortfarande, en enorm resursvaktare. Och det värsta är att han gillar att bråka om sådant, det har blivit en sådan ond cirkel av det att han går igång på det. Det känns så overkligt. Jag förstår inget. Fortfarande inget, det känns som om hon fortfarande är kvar, fast som om hon aldrig hade funnits. Jag tänker tillbaka på dagarna då hon levde när jag ser bilder, videos och hennes speciella saker. Mycket har jag att tacka henne för, hon var inte den lättaste hunden. Hennes bristande i tillgängligheten, hennes stress och hur otroligt jobbig hon var. Jag ville sälja henne i julas, faktiskt. Då lärarna berättade om hur hon var i stallet och allt. En rädd hund som utvecklat aggression mot lärarna som gick förbi hennes box. Jag kände att jag inte kunde ha kvar henne, hon mådde ju så otroligt dåligt i den miljön som jag behövde utsätta henne i. Det kom jämt folk upp i lägenheten, som lät och stökade, vilket inte gav mig så mycket mer val än att stänga in henne på mitt rum. Hur schysst var det, egentligen? Men jag vet inte, jag gav inte upp. Hon fick en annan box och jag satsade mer på henne. Hon behövde inte ta kontakt med andra människor och hon utvecklades som hund. Jag behöver byta bild på startsidan av denna hemsida, men jag vågar inte ta bort henne, inte än. För jag har så svårt att minnas henne i detalj, allt är så lummigt. Och tänk om jag snart glömmer bort henne?
Det kommer jag inte göra. Jag kommer aldrig glömma min första Schäfer, hur otroligt extremt jäkla mycket hon gav mig. Hennes lojalitet mot mig, hennes förighet. Hon behövde ENDAST mig. Och hon ville ha endast mig. Något som är komiskt nu i slutändan är att . . De sista bilderna jag har på henne, är de bilder där jag faktiskt lyckades sätta halsbandet rätt. Nu har jag haft odågan i 16 dagar. Tiden går så otroligt fort men ändå inte, det är svårt att sätta fingret på vad det är. Själv är jag galet nöjd med henne, hon är framåt och social. Stor kamplust och har attityd. Kan bli förbannad i lek och visa tänder, påvisat lite attityd också. Men än så länge är hon mjuk och förig, galet matglad och jag har henne lös, hela tiden. Hennes första veckor hos mig har jag bara låtit henne vara mer eller mindre. Har gjort lite inkallningsövningar, men med tanke på att hon är lös hela tiden så blir man bara superglad när hon kommer. Vi myser och leker ihop och hon söker min kontakt mest utav alla, så bandet byggs bara på. Sen givetvis kan hon nej. I stunden. Sen måste hon ta upp en ny sten. Och en ny. Och sitt, juste, hon kan sitt. Men hon har fått vara med på min praktik, vilket har varit oerhört bra för hennes socialisering och miljöträning. Då jag har praktik på Färingsö Hund och Djurcenter. Där hon sitter i en box på dagis under tiden jag är där. Givetvis är jag i närheten, men superbra för ensamhetsträningen och det går galant. Hon kan skrika till vid 12 men då ska hon ha lunch så ;) Det finns olika hundar här, alpackor och får så hon får träffa det mesta och bygger på sitt språk. Denna vecka fick hon även simma i bassängen vilket var galet läskigt men tillslut tog hon fina simtag och fick komma upp, detta handlade bara om någon minut som hon var där i. Dock var hon galet lätt och mysig att duscha, bara satt där bredvid mig. Nu har jag varit och tittat på lilla monstret, hon kommer nog bli en redig racerråtta som jag hoppas kommer vara en hemsk hund! Aldrig att jag har träffat valpar som har bitit så mycket, rivit så mycket och aldrig att de har varit så här sociala och nyfikna! De hade omkull kompostgaller, välte damsugare och flisade allt som kom i deras närhet!
I förra inlägg så nämnde jag att Team Work It hade en paus, men nu. Jag har lagt en handpenning på en tik och snart vet jag vilken tik det blev som jag har tingat. Jag ska troligtvis åka och titta på valparna den 20e Maj.
Om mina nerver håller? Skoja inte. Jag är extremt glad. Att äntligen få en hund med motor i sig som man kan lära sig att växla mellan redan från valp. Nu har jag inga rädslor eller osäkra beteenden. Det är bara gasa på och hoppas på att fartpolisen inte tar oss. Det jag kan avslöja; Hon kommer heta .........'s Akilah Lilla underbara Elita finns ej längre, skriver senare om vad som hänt.
Kanske. Den smartaste bruden utav dem alla! Jag glömde givetvis alla papper i Forshaga. Men min underbara sambo kan möjligtvis hjälpa mig då jag skickade nycklarna med post till Fif, där hon skall låsa upp och hämta papprerna och skicka i brev, snarast möjligast. Får se om min killer-plan fungerade. Annars vet jag inte vad som händer . . Fyra veckor senare utav träning, dock känner jag nu att jag borde ha tränat mer. Finslipat alla moment. För bara några dagar sedan så lärde jag in ställande. Det jag egentligen är nervös över är tandvisningen. Så länge vi inte blir diskade, men egentligen; så länge hon inte biter och hon blir avstängd.
Om en vecka skall vi tävla, båda ska debutera. Är det möjligt att göra en hund startklar på fem veckor? Vi får se. Ifall vi inte klarar det kan jag skylla på att det endast var 5 veckor, men jag vill ju vinna och säga att jag kan få en hund klar på 5 veckor. Grejen är den att hon endast hade platsen, lite av fotgåendet samt ingången och en början till apporten. Så - då under dessa fem veckor lärdes det in - apportering + stadga, - läggande u. gång, - ställande u. gång, - hopp över hinder, - fotgående; språngmarch, höger+vänster sväng och halter, - även hela inkallningen. Och så GLÖMDE jag tandvisningen. Vilket kioskmongo jag är. Hon som inte gillar människor. Aja, SkeppOhoooj! Jag får helt enkelt hoppas på det bästa. Men det gör jag aldrig så Worst Case Scenario har jag nu planerat. Dock.. Men så kan man inte tänka. Jag själv tycker att det är oansvarigt att tävla med hundar som brister på samma sätt som hon gör. Jag tycker inte om att "man får hålla tummarna på att hon inte biter". Det är fel. Men jag vet inte riktigt . . klarar vi ettan kan vi ta tvåan på en gång och så finns det ingen mer tandvisning. |
Handlar om?Allt, såklart. Mycket tankar och annat skit. Genom månaderna.
Januari 2016
Balla #-tags |